Nu är vi hemma igen, mina 16 centimeter höga klackar och jag. Skorna får sova fram till sommaren, själv är jag utvilad och glad så här två dagar senare. Förra veckan var så himla rolig, jag kan verkligen förstå att artister blir beroende av att vara med. Men för min del kändes det som en kul och nyttig erfarenhet och ett bra startskott på det som ska hända längre fram i vår. Någon schlager-artist visade det sig att jag inte är, men det var kul att få vara med och bredda startfältet lite. Många kanske tror att jag ligger hemma och gråter nu och visst hade det varit roligt att få vara med om en till rolig vecka, men jag är supernöjd med framträdandet! Och till 99% skitglad. Inte varje dag man får ha fjärilskonfetti på sina gig.
Alla jag lärde känna under veckan: TACK! Stämningen bakom scenen var så fin tack vare er. Och ni som fanns med mig på plats: NI ÄR UNDERBARA!!!! Ni vet vilka ni är. Och min familj, alltså. Vad säger man. Och så har vi vännerna då. Bara tanken på att ni satt där hemma framför tv-apparaterna och hejade, röstade fast att ni inte brukar rösta och skickade alla sms som fick mig att bli rörd till tårar efteråt. Tack.

Några synpunkter?